Att bli 40 år förändrade väl inte så mycket, förutom att jag efter år med vånda vågade börja säga NEJ. Nej till personalsammankomster jag inte har någon lust att gå på. Nej till att göra saker överhuvudtaget, som JAG inte vill. Tycker att jag är gammal nog att bestämma själv hur jag vill tillbringa min tid.
Men oj vad konstig man uppfattas vara då. Bara för att man inte vill saker som andra vill.
Är det något jag hoppas att jag respekterar så är det just det. Andras fria vilja. Och rätten till att säga NEJ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar