Många minnen. Trygg barndom. Stugan i Sörmjöle. Pappa som kunde laga och fixa allt. Mamma som lagar världens godaste mat. Givmilda.
Starkaste minnet är dock mindre roligt, sista veckan i pappas liv. Vi vårdade honom hemma. Det var jobbigt men samtidigt så värdigt. Pappas längtan efter en sista snus, mammas styrka när hon klädde honom efter hans död, att hon orkade.
Känslan i kroppen när jag körde hem till min familj en pappa fattigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar